Birka brinner

För ungefär två dygn sedan slutade jag att vara J:s flickvän. Jag vet precis varför det är det enda rätta beslutet, men stundtals gör det outhärdligt ont. Till en början bönade jag och bad att han skulle ta tillbaka sitt beslut och önskade hett att allt kunde vara som förut. Men nu vet jag att det kan det aldrig bli mer, och det vill jag inte heller. Jag var bunden till ett liv som inte räcker för mig. Till en del fick jag precis vad jag behövde, men den resterande delen fick ligga i träda och nu är det dags att odla den i stället.

Jag har älskat, det räcker långt. Ensamheten skall inte vinna över mig, jag har vunnit ensamheten.