Birka brinner

Fredagens fest, som jag tidigare beklagade mig över att ha råkat ta över ansvaret för, blev en succé. Maten var god, logistiken fungerade utmärkt, musiken passade bra, drickat tog inte slut och vi gick med en liten vinst. (Jag funderar så smått på att bli professionell festfixare. Synd bara att jag har så svårt för hippa och rika människor.) Dessutom var det skoj att för första gången ha ett bra samarbete med exet A. Det enda som inte var riktigt optimalt var lördagens bakfylla, toppad med en viss social ångest. Båda har lyckligvis kurerats, det ena med vatten, sömn och mat, och den andra med en sms-utväxling. (Vad gjorde vi med vår sociala ångest innan det fanns sms och mejl? Ärligt?)
Nu sitter jag väl förberedd inför den kommande veckan. Det kommer att bli mycket hårt arbete för att hinna med allt som skall vara klart inna terminsslutet på fredag. Men jag jobbar ju bäst under press, så jag ror förmodligen i land det också.
Kvällens stora utmaning var en radikal utsortering i Den Hemska Pappershögen. Nu vet jag var allt finns och hur mycket extra måste betala för att jag inte vågar öppna räkningskuvert. Det svider, men det är ändå hundra gånger bättre att ha kontroll på läget än att våndas i ovisshet, det vet jag ju, och ändå låter jag det gå så här långt, flera gånger om året. Jag undrar om man kan få kognitiv beteendeterapi mot räkningsfobi?