Birka brinner

Igår och idag Bestämde jag saker. Några vilsna själar (min klass) behövde en ledare som kunde styra upp en fest i sista minuten och jag upptäckte plötsligt att jag hade anmält mig som frivillig. Jag är förstås en del av en grupp, men för att äntligen få någonting gjort har jag sett till att köra mitt rejs, och det fort.

Detta innebär hittills att:
Datum och tid är bestämt.
En lokal, närmare bestämt kafé Strings källare, är bokad.
En meny, baserad på temat smör, ost och sill, är planerad och delvis förbokad.
Biljetter är utformade, tillverkade, prissatta och annonserade till försäljning.
Arbetsgrupper för städning, bilkörning och musikförberedelser och ett tidsschema för inhandling av mat och dryck är delvis utformade.
Detta lyckades jag, men hjälp av min grupp, åstadkomma på mindre än ett dygn, efter att klassen i flera månader har vetat om och sporadiskt pratat om denna fest som vi är "socialt skyldiga" att arrangera.

Jag tycker inte om studentikosa fester. Jag har lagt mig vinn om att hålla en låg social profil i klassen. Jag har varit till stora delar frånvarande från undervisningen under de senaste två månaderna. Hur blev jag plötsligt festfixare? Är jag den enda i denna klass, fylld av (som jag gissar) hyfsat neurotiska Duktiga pojkar och flickor, som faktiskt vill LEVA UT mitt behov av att vara lyckad, duktig, omtyckt, kapabel, idérik, fantastisk? Det verkar så. Vad det betyder för mig återstår att se. För mina kamrater och våra kollegor på psykologlinjen betyder det i alla fall att de får gå på fest. Lyckostar.