Birka brinner

Nu har det, som jag befarade redan när jag startade min blogg, gått hur lång tid som helst sedan jag skrev sist. Det betyder inte att ingenting har hänt sedan i mars, tvärt om. Ett antal kriser på olika plan har än en gång bringat (tvingat) mig till utveckling. Bland annat skickade jag mig själv till London på semester, vilket var det bästa jag har gjort på länge. Det gick åt massor av pengar och självövervinnelse, och jag ångrar inte en sekund av resan.
Jag tog nästan inga bilder i London, bland det enda som fastnade på minneskortet var en staty av Freud i ett regnigt Hampstead. Men bilderna i mitt huvud kommer inte att försvinna på mycket länge.
Helgen den tolfte till fjortonde maj var jag på Pagan Federations årliga konferens som denna gång tilldrog sig i Göteborg. Där fick jag möta Freja och mig själv i den mest omvälvande ritual jag någonsin varit med om. Det gjorde ont och kändes gudomligt och jag blev både vilsen och hemtam. Jag ångrar inte en sekund av det heller. Äpplet jag fick med mig från ritualens offeraltare fick jag äran att ge till en vän i behov av Frejas välsignelser. Det var Rätt Sak att Göra.
Jag har tagit ett löfte av mig själv. Jag skall aldrig mera banta. Leve den heliga kroppen.